Petters digitala portfolio: november 2011

It was a dark and stormy night when Daniel walked up the path to the castle on the hill. Daniel was a poor man with no job. He had sought a job at the old barons mansion, and he got the job. He was already pretty scared, because the castle looked really spooky and old. When he knocked on the big and wooden door it opened itself, and now he saw how the inside of the castle really looked. It wasn’t acually that bad. It was very bright and nice. Then he heard a very nice and welcoming voice:

-Welcome to my mansion, said the voice.

-I am the Alexander, the Baron of Brennenburg.

-You can start by going up the stairs to the inner sanctum. There you can start cleaning.

Daniel started walking up the stairs, but when he was on his way up he smelled a terrible stench. It smelled just like rotten rat corpses. He calmed hismself by thinking that it was probably only dirty up there, nothing else. Then he came into a nice, long corridor. He stopped by the first door and opened it. It was very nice in there too. He thought that he should start by cleaning the wardrobe, but when he opened it he saw a white flash.

When he awoke a few seconds later, the room was not the same. The lights were off, the only light coming into the room was from the moon. While he was knocked out, the door had been closed and the windows had been opened. Cold winds were blowing into the room. Now he started to panic. He ran out of the room and closed the door behind him. He tried to calm himself, but he couldn’t. He carried on anyway. He then opened another door and walked into the room. There he heard alot of scary noises, like screams and the sound of glass breaking. Now he was really panicking.

He ran out of the room, out into the corridor and opened the door at the end of the corridor. Right when he opened it he heard growling behind him. He looked behind him and saw a grey man, with a really scary and wicked face, coming towards him. He ran through the door and ran down the stairs that was on the other side of the door. Daniel was really really scared now and he just knew that he was going to die. At the end of the stairs was a dark cave filled with water. He jumped into the water, hoping he could escape the monster. And he did escape it, the monster didn’t go into the water. It just stood there, looking at him. Now he was almost certain he would make it out of the castle. He would just have to swim across the cave, and out into the open.

Daniel stood in the water for a minute, then he started moving again. Before he could reach the door on the other side, splashes in the water started coming towards him. He then felt something bite his leg, and he was being dragged down into the water.

Later, Daniel awoke with a terrible headache and a pain in his leg. He saw that he was in a dark, cold cell. On the wall there was a line of text. It said ”Stay out of the water...”

He then let out a loud scream. He felt himslef going insane, as if he was losing control of his body. He too, had become one of the monsters in the castle.

Anders vaknade frysande i sin säng som han delade med sin kompis Hans. Anders var en stark, ung och frisk pojke. Han hade blont hår och blåa ögon. Anders var snäll, omtänksam och gillade att hjälpa till. Hans kompis Hans var väldigt lik honom på alla sätt förutom till utseendet. Han hade mörkt hår och han var inte lika välbyggd, utan han var faktiskt lite tjock. Dessutom var han ofta smutsig och luktade ganska äckligt. Eftersom att de var så lika som personer kom de ändå överens och gillade varandra väldigt mycket.

Han kollade ut genom det lilla fönstret bredvid sängen och såg att solen var på väg upp. Det betydde att det var dags för han och Hans att gå upp och hämta vatten ur brunnen så att hans syster Berta kunde koka gröt åt husbondens familj. Om de hade tur så skulle de också få en portion gröt. De gick ut ur huset och följde stigen till brunnen som fanns bredvid den stora granskogen. Det var dimmigt på gården den morgonen. Medan Berta kokade gröt så skulle han och Hans gå ut på åkerns och plöja jorden inför nästa sådd. Det var det enda arbetet de hade fått göra de senaste två veckorna. Andra jobb de fick göra ofta var att jobba med andra saker på åkern, jobba med djuren eller bygga hagar, murar och annat sådant.

När han stod på åkern och rensade jorden kom han att minnas sin familj. Han hade gjort det här med sin pappa förra året. Han kom också ihåg när allting gick i kras. Det började med en dålig skörd. Sen dog mamma i ett missfall. Efter det så orkade pappa inte göra någonting längre. Till slut så dog han i lunginflammation. De fem syskonen fick bli drängar och pigor för att klara sig. Anders och Berta hade tur, som fick jobba hos samma bonde. De båda bodde på bondgården tillsammans. Hans andra syskon visste han knappt var de fanns. Han hade i alla fall en snäll husbonde. Husbonden slog honom aldrig, han hade inte så extremt långa arbetsdagar och han fick tillräckligt mycket mat. Han vaknade ur sina dagdrömmar av att Hans ropade på honom.

-Varför står du bara där och stirrar? Du måste hjälpa till med att arbeta, annars blir husbonde sur och det drabbar oss båda. ropade Hans.

Visserligen var deras husbonde snäll, men det hände att de fick jobba lite extra om de slöade på jobbet, så Anders satte igång med att jobba igen.

När det hade börjat bli varmt utomhus så blev de inkallade för att äta frukost. Någon gröt blev det inte, de fick bröd med mjölk istället. De hämtade maten och gick och satte sig i sitt lilla rum. Gården de bodde på var ganska stor, men de hade bara ett litet rum. Det rummet hade inte så mycket i sig. Det fanns två sängar, ett bord och två små fönster. Nu när solen sken in genom de små fönstergluggarna så fanns det lite svagt ljus där inne. De åt upp sin frukost och gick ut för att börja jobba på åkern igen. När de gick mot åkrarna såg de hur de lämnade det stora torpet bakom sig och de önskade att de hade fått stanna där och vila istället för att jobba.

Nu när solen hade gått upp så började dimman avta. Då kunde de se hela bondgården. Den låg bredvid en liten by med några fattiga bönder och några andra personer. Det var ett mellanstort hus och ett litet gästhus. Bredvid dem så fanns det en stor gräsplätt med en brunn och på andra sidan fanns det en stor, tät granskog. Den skogen behövde man gå igenom för att komma fram till sjön som de brukade sitta och fiska vid på deras fritid. Framför huset fanns det stigar som ledde till deras fem hagar och nio åkrar. Bredvid vägen som ledde till landsvägen fanns deras stall.

Anders vaknade i sin säng av att tuppen gal. Han kollade på klockan och såg att den var kvart över fem. Hans syster Berta vaknade, men Hans sov fortfarande. Hans hade fått stanna uppe jättelänge igår med sitt arbete och Anders ville egentligen inte väcka honom, men han behövde ändå göra det. När Hans hade vaknat så gick de båda ut för att hämta två hinkar vatten från brunnen. De gick tillbaka med dem till Berta och lämnade dem där så att hon kunde koka gröt. När de hade lämnat hinkarna så gick de för att plöja åkern igen. Det gjorde dem i en och en halv timme, tills klockan var sju. Då skulle de tillbaka och äta frukost. De fick som vanligt bröd och vatten. Ibland kunde de få gröt eller mjölk, men det var bara när husbonden var på gott humör. Efter det fick de gå tillbaka och plöja åkern i tre timmar till.

När de var ute på åkern så kom husbonden till dem och berättade att vildsvinen hade tagit sig in på gården och förstört åkrarna igen. Därför fick de i uppgift att bygga en liten stenmur och att fixa till åkrarna igen. De båda tänkte att det skulle bli en riktigt jobbig dag på gården. Husbonden markerade var muren skulle gå och sen gick han igen. När de hade jobbat med att lyfta stenbumlingar i två timmar var de så trötta att de inte orkade jobba alls. De satte sig ner bakom muren för att vila lite, men då hittade husbonden dem. Vanligtvis skulle de bara få en utskällning och få jobba lite extra, men nu så var husbonden väldigt stressad och på ovanligt dåligt humör, så han drog upp dem båda och slog dem i ansiktet. Det var väldigt överraskande att husbonden slog dem. Det gjorde väldigt ont och det kändes som att han hade brutit näsan, men det fanns inget annat att göra än att fortsätta jobba och ignorera smärtan.

De fortsatte jobba i flera timmar till, ända tills stenmuren var färdig. När de gick tillbaka till huset för att berätta att muren var klar så kom husbonden fram till dem och slog dem igen! Tydligen så tyckte han att de hade varit borta för länge. Han var så sur att de inte fick någon mat den kvällen, och de tvingades jobba ända tills de var färdiga med att plöja en hel åker.

När de kom tillbaka efter att ha jobbat på åkern så slog husbonden dem igen, utan att ens säga varför. Han sade också att de kunde förvänta sig att ha ett likadant schema som idag några veckor framåt. Anders tänkte för sig själv att om det blir så så kan han knappast stanna på gården. Han misstänkte att Hans tänkte samma sak.

Flytt till staden

Anders vaknade av att Hans skakade honom. Anders hade inte sovit särskilt mycket den natten, för han hade funderat på att sticka från gården och flytta in i staden. Han hade fått den idén igår kväll när Hans berättade om den stora staden Malmö. Där fanns det tydligen en massa arbeten och man kunde köpa nästan vad som helst. Det verkade underbart.

Medan de gick för att hämta vatten så berättade han för Hans om hans planer på att flytta in till staden. Han frågade också om Hans ville följa med honom.

-Jo, det skulle jag gärna, men husbonden skulle aldrig låta oss göra det. Dessutom har vi inget sätt att ta oss dit. Vi vet inte ens var Malmö ligger. sa Hans.

-Jag har hört att handlaren som är i byn just nu ska åka dit. Om vi frågade skulle vi säkert få åka med på hans vagn. svarade Hans.

Då var det bestämt. De skulle åka till Malmö!

Nästa morgon smög de ut tidigt så att husbonden inte skulle se dem. De tog vägen ut från gården och gick ända till byn. Där kom de precis i tid för att få åka med till staden.

De rullade in i staden och tyckte att det var skrämmande men samtidigt underbart där. Det var inte några av de vanliga trätorpen där, utan det var fina hus. Gatorna var inte grus längre, de var sten istället. Och det var så mycket folk med annorlunda kläder. Anders fattade inte hur han skulle kunna få någonting gjort där, med alla förvirrande gator och olika saker överallt. De stannade framför ett värdshus och föraren sade att det var dags att stiga av. De hade inga pengar, med värdshusvärden sade att de kunde få stanna i stallet under natten.

Nästa morgon vaknade de av alla stadens ljud. Ljudet av hästhovar mot sten, rullande vagnar och folk som utförde sina jobb. De åt av den lilla mat de hade tagit med sig till staden, och när de var färdiga så kom handlaren som skjutsade dem till staden. Han sade att om de ville ha ett jobb så kunde de få stå och sälja hans varor på torget medan han var borta. Hans ville inte men Anders tog jobbet. Anders fick stå och sälja en massa olika varor på torget och i utbyte fick han bo hos handlaren som tydligen hette Peter. Peter gav honom ett rum med en säng och mat på bordet. Dessutom fick han några småmynt ibland. För de pengarna så köpte han oftast alkohol eller någonting gott.

Han gillade Peter väldigt mycket, men samtidigt så saknade han Hans. Han hade aldrig sett Hans sedan de delade upp sig. Han undrade också hur det gick för Berta hemma på gården. Han hade aldrig velat lämna henne där på gården men han hade inte haft något val. Han kände sig ändå hemsk för att han hade gjort det.

En vanlig dag bestod oftast av att han gick upp och åt frukost med Peter. Sedan gick han ner till torget och sålde Peters varor. När han hade sålt ett tag så fick han en liten rast. På de rasterna tog han oftast sina småpengar och gick på marknaden och köpte någon godsak. Sen så gick han tillbaka och sålde saker. När dagen var slut så tog han kärran med varor och gick tillbaka till Peters hus. Där åt han middag, men det gjorde han oftast ensam för Peter var ofta ute på handelsresor eller så var han ute på krogen och drack.

Han tycket att huset som de bodde i var väldigt fint. Det var egentligen inget speciellt, men de var finare än gården på landet. Fast det hade ett bra läge. Det låg bredvid torget och från Anders rum hade man utsikt över torget. Rummet som Anders hade var litet men fint. Det fanns en skön säng och ett skrivbord.

Han gillade staden väldigt mycket. Han fick godare mat och han hade ett bättre jobb som han tjänade mer pengar på. Han fick också köpa lite godsaker ibland vilket han gillade väldigt mycket. Det sista men bästa med staden var Peter. Han tyckte att Peter var som en andra pappa för honom. Han tog hand om Anders och gav honom mat och hus. Han var väldigt snäll och lät Anders arbeta på torget.

En dag när han stod och sålde saker på torget så kom det tre fattiga kvinnor och började klaga på hur dåligt de hade det. Folk började samlas runt dem för att lyssna på dem. Snart var det en stor folksamling som tittade på de fattiga kvinnorna. De började sjunga en sång som beskrev hur deras män bara var ute och söp, hur deras barn var hungriga och sjuka och andra dåliga saker. Anders tyckte väldigt synd om dem och ville gärna hjälpa dem, men han kunde inte. Därför kände han sig dålig inombords.

Senare kom prästen och började klaga på alla män som drack och gick till horhus och inte kom till kyrkan på söndagar. Prästen stog högt upp och hade på sig sina fina prästkläder och stod och nästan skrek ut sina budskap. Han sade att om man kom till kyrkan så skulle man bli frälsad och komma till himlen. Anders tyckte att prästen var väldigt bra, men sen så kom en annan man och började motsäga prästen. Mannen såg ut som en helt vanlig medborgare. Han sade att de rika männen var minst like illa och att man inte kom till kyrkan på söndagar för att man ville vila sig då. Han hävdade att alla var lika värda och han ville att det skulle vara mer jämlikt i landet. Han ville att man skulle gå med socialisterna och gå emot de rika männen. Den idén gillade Anders och han tänkte att han kanske skulle gå med dem. Men prästen tyckte annorlunda. Prästen sade att man inte skulle lyssna på socialisterna, att, de skulle föra en direkt till helvetet. Det skrämde Anders, men han tyckte ändå att den andra mannen hade rätt. Och varför skulle man komma till helvetet om man gjorde vad som var rätt?

Medan socialisten och prästen stod och bråkade så kom länsmannen. Han var en stilig man som styrde lagen och höll staden säker. Men han hotade socialisten med fängelset om han inte slutade sprida sina ”olagliga budskap”.

Senare den kvällen satt Anders i sitt hus och tänkte på mötet på torget. Han tyckte att socialdemokraten var väldigt bra och Anders ville gärna gå med i den politiska organisationen, men han vågade inte, för han hade hört från Peter att sådana som tyckte annorlunda än kungen och adeln ofta försvann eller blev satta i fängelse. Fast han bestämde sig för att ändå gå med, för han tyckte att det var den rätta saken att göra.

Med tiden så blev han en stor person inom Sveriges politik, eftersom att han spred socialisternas budskap till så många personer. Efter några år i partiet så drog han sig undan på grund av en väldigt kraftig lunginflammation. Han visste att han skulle dö, men han var ändå lycklig, för han visste att han hade hjälpt till att göra Sverige bättre. Han kunde dö i fred.